Allmogegetter - göingeget, jämtget, lappget

Getternas könsmognad

Författare: Ronny Olsson
Artikeln publicerad i medlemstidningen Heidrun nr 2/2004

Könsmognad

Killingarna blir könsmogna redan vid 3-4 månaders ålder.

Tecken på brunst

Tiden då geten är brunstig varierar hos getter från en till tre dagar med ett genomsnitt på två dagar. Tecknen på brunst är i regel tydliga. Getterna blir oroliga, vispar med svansen, luktar på andra getters könsorgan, bräker och försöker rida. Ofta kommer slem från det rodnande och något uppsvullna könsorganet, som i början är klart och senare segt och gråvitt. Avståndet mellan två brunster är vanligtvis 19-20 dagar. Alltså inträffar brunsperioderna med ca 3 veckors intervall.

Brunstsäsongen

Det naturliga för getter är att brunstsäsongen börjar på sensommaren och varar till januari-februari. I regel betäcks getterna under tiden juli-september. Killningen börjar därför i många besättningar i december och varar till och med februari månad. Unggetter helst något senare.

Dräktighetstiden

Dräktighetens längd är 147-150 dagar eller ca 5 månader om man så vill. Det är i stort sett samma som med får, där man har en tumregel som säger 5 månader minus 5 dagar.

När bör unggetter betäckas?

Varken bock- eller getkillingar bör användas i avel förrän de nått 8-10 månaders ålder, så skriver docent Gunnar Ringborg. Erik Sjödin skriver 6-8 månader. För svagt utvecklade getter bör tidpunkten för betäckning uppskjutas ytterligare (se källor nedan).

Tidig dräktighet

Unggetter tar normalt inte skada av att killa vid 1 års ålder. Huvudsaken är att man utfodrar riktigt, så de inte är underutvecklade när de killar. Det är dock mindre lämpligt om det skulle ske tidigare än så. Om vi tänker på att könsmognaden kan inträffa redan vid 3-4 månaders ålder och en sådan killing blir dräktig, får hon ju en egen/egna killingar redan då hon är 8-9 månader.

Risk för kalkbrist

Fostret har en förmåga att förse sig med den kalk det behöver. Risken är då större för moderdjuret, särskilt om det rör sig om ett ungt och icke fullvuxet djur som själv behöver mycket kalk (kalcium) för att utveckla en stark benstomme och tänder. Benskörhet kan bli en följd av detta. En annan viktig faktor i sammanhanget är att djuren får tillräckligt med D-vitamin för att kalken ska kunna tas upp. Solen är en gratis källa till D-vitamin.

Delade meningar

Ett gott råd blir då att hålla getkillingarna ifrån könsmogna bockar från det att getkillingarna är 3-4 månader tills de är 8-9 månader gamla. I värsta fall skulle de annars redan ha killat vid den åldern! Lämpligheten i detta kan man ju själv roa sig med att tänka ut, helt utan läroböcker. I Håkan Hallanders, i mångt och mycket utmärkta och lättförståliga bok, tas inte detta problem på allvar - enligt min mening. En annan, ett par år äldre, husdjurshandbok för nybörjare är skriven av Anne Nilsson (se källor nedan). Hon uppmärksammar problemet, går på Sjödins linje och ger rådet att getkillingarna bör vara 6-8 månader gamla innan de får gå med bock. Själv ansluter jag mig till majoriteten, men nog tycker jag en 6-7 månaders killing är i yngsta laget.

Bocken kan bli skinn och ben!

Om en bock är väldigt aktiv och het på gröten händer det att den inte ger sig tid att äta ordentligt. Den kan då tas ifrån getterna under natten och ges ett tillskottsfoder på 0,5-1 kilo kraftfoder.

När bör killingarna tas ifrån?

De första 6-8 veckorna bör killingarna få modersmjölken. Efter 2-3 veckor kan de börja äta gräs, fint hö och kraftfoder. Kraftfodret kan vara i form av pelletskross eller kross. Den slutliga avvänjningen görs då killingarna är 2-4 månader gamla. Då är de inte längre beroende av mjölken. Det är ju dessutom, som vi redan konstaterat, en lämplig ålder att skilja på bock- och getkillingarna.

Ronny Olsson

Huvudsakliga källor:

Nya Lantmannens Bok, 1950, band II sid 587, Gunnar Ringborg
Farmare på fritid, 1976, sid 150, Anne Nilsson
Getter, 1979, sid 57-58, Erik Sjödin
Husdjur till husbehov, 1991, sid. 161, (1:a upplagan 1978), Håkan Hallander