Lappgeten är vår nordligaste ras av allmogegetter. Den härstammar från Norrland och är anpassad till renbetesmark.
Ursprung: Renbetesmark i Norrland.
Tillvaratagande: Fatmomakke 2001 och Lövåsen 2004, båda orterna i Vilhelmina kommun, Västerbottens län.
Kännetecken: Vikt och mankhöjd varierar.
Vikt: get ca 30-50 kg, bock ca 40-80 kg.
Mankhöjd: get ca 50-60 cm, bock ca 60-70 cm.
Hittills dokumenterade grundfärger är vit, grå, svart och viltfärg. Enfärgade djur förekommer, men olika grad av vitfläckighet är vanligast. Viltteckning med markeringar på bl a ben, rygg och vid ögonen förekommer hos enstaka djur. Samtliga djur är behornade. ”Klockor” förekommer hos enstaka djur.
Antal: Den 31 december 2023 fanns det 309 djur (40 bockar och 269 getter) i 77 besättningar.
En kort historik
Namnet Lappgetter kommer av att de härstammar från de getter som samerna höll från slutet av 1800-talet till 1950-talet. Det fanns ingen särskild ras av lappgetter på den tiden utan samerna bytte och köpte till sig getter av allmogetyp som gav bra med mjölk. Men under denna period som samerna hyste getter utvecklades den typ av getter som nu går under namnet ”Lappget”. Det var de individer som klarade av livet med samerna och som trivdes med ganska magert bete och kunde tåla kyla. När samerna flyttade ner till skogslandet under höstarna lämnades många av getterna in hos någon bofast i området, som tog hand om getterna under vintern tills samerna hämtade upp dem igen när de kom tillbaka till fjällregionerna under våren. Många äldre har berättat om dessa getter som stannade över vintern mot att familjen kunde få ex v en slaktad ren som betalning. När torrmjölk blev vanlig på 1950-talet, avvecklade samerna sin gethållning och när de inte längre behövde getterna stannade några getter kvar hos de bofasta bönderna och de som hittades i början på 2000-talet är således ättlingar av de getter som samerna höll.
2001 återfanns ett mindre antal getter i fjällbyn Fatmomakke och 2004 hittades ett fåtal getter i byn Lövåsen, varav en var dräktig. Båda dessa orter ligger i Vilhelmina kommun, Västerbottens län.
Tre olika linjer
Alla dagens lappgetter härstammar från dessa och idag finns det tre olika linjer utifrån dessa founder djur.
Fatmomakkelinjen, Lövåsenlinjen och den som kallas mixlinjen, vilket innebär att i denna linje är det en blandning av både Fatmomakke och Lövåsen.
Utav de getter som återfanns i Fatmomakke fanns en bock och några getter, och för att bevara denna linje skall linjen vara orörd, alltså ingen inblandning av getter från Lövåsenlinjen eller blandlinjen. Alla som räknas till Fatmomakkelinjen är 100% Fatmomakke. Detta innebär att tar man in en bock av Lövåsenlinjen eller mixlinjen så bryter man den rena Fatmomakkelinjen. De killingar som kommer efter denna bock hamnar då i mixlinjen. Därav är det viktigt att man köper in ”rätt” djur när man vill bevara linjerna.
När det kommer till Lövåsenlinjen så var det en dräktig get som återfanns i Lövåsen och därför användes bocken från Fatmomakkelinjen till betäckning från början och därav räknas alla getter som är mer än 45% Lövåsen till Lövåsenlinjen. Lövåsenprocenten står på härstamningsintygen.
Mixlinjen, som idag är den största gruppen lappgetter, är således en blandning av båda linjerna Fatmomakke och Lövåsen. Denna linje har en Lövåsenprocent under 45%, vilket även framgår på härstamningsintygen.
Idag är det Fatmomakkelinjen som är mest hotad.
Linjeavel har bedrivits i början av bevarandet och då det är en ras som levt isolerat i många många år så kan man säga att den blivit resistent mot vanliga inavelsproblem. Detta sköts oftast själv av naturen för att djurslag ska kunna överleva år efter år med ett litet utbud av avelsmaterial. Dock ska man vara uppmärksam om defekter upptäcks och meddela genbanksansvarig om så är fallet.
