Föreningen Allmogegetens avelsprogram för göingeget

Rasens namn: Göingeget

Avelsprogrammets syfte: Bevarande av utrotningshotad ras

Geografiskt område: Sverige

Rasbeskrivning

Ursprung: Skogsmiljö i södra Sverige.

Tillvaratagande: Tyringe 1978 och Olofström 1993.

Founders: Tyringes Malin, Tyringes Lisa, Tyringes Markus och Olofströms Kajsa.

Kännetecken: Vikt och mankhöjd varierar. Normal vikt för get ca 35-70 kg, bock ca 50-100 kg. Mankhöjd för get ca 55-70 cm, bock ca 65-85 cm.

Hittills dokumenterade grundfärger är grå (51 %), viltfärg (24 %), svart (13 %) och vit (12 %). Blekta färger är vanliga. Viltfärgen uppträder tillsammans med viltteckning, dvs. svarta markeringar på bl a ben, rygg och vid ögonen. Enfärgade djur förekommer, men olika grad av vitfläckighet är vanligast. Både han- och hondjur är behornade.

Antal djur och besättningar: Den 31 december 2021 fanns det 438 registrerade djur (79 bockar och 359 getter) i 81 besättningar. Tendensen är stabil.

Användningsområde

Allmogegetterna har sitt ursprung i det självhushållande samhället där de i första hand hölls som resurssnåla producenter av skinn, mjölk, ragg och horn. De fick ofta beta marker som annars var svårutnyttjade och vinterfodret bestod till stor del av torkat löv och ris från barrträd.

För att bevara så många som möjligt av deras lantrasegenskaper bör de även idag hållas på sådant sätt att kraven som ställs på dem liknar de krav som en gång format dem. Det användningsområde som idag är mest likt det ursprungliga är att hålla dem som husbehovsgetter och vänja dem vid hantering och handmjölkning. Köttet från överskottsdjur är en resurs som bör tas tillvara. Allmogegetterna är mycket goda betesdjur och föredrar löv framför gräs. Detta, tillsammans med deras lättföddhet och rörlighet, gör dem väl lämpade för slybete på igenväxande marker.

Avelsmål

Målet är att bevara rasen som oförädlad lantras, med så stor bibehållen genetisk variation som möjligt. Att tillåta yttre egenskaper att variera inom en bred rasram är viktigt. Särskilt viktiga inre egenskaper är klimatisk härdighet, lokal anpassning, motståndskraft mot sjukdomar, lätta födslar, lättföddhet, rimlig produktion, hanterbarhet samt hållbarhet. En förutsättning för att kunna ta hänsyn till så många egenskaper är att man inte ställer målet för någon enskild egenskap allt för högt i förhållande till de andra.

För att uppfylla avelsmålen ska vi:

• se till att så många handjur och hondjur som möjligt får avkomma.

• förespråka hållande av egen bock.

• hålla proportionen mellan olika founders genetiska bidrag så jämn som möjligt.

• erbjuda avelsrådgivning och livdjursförmedling.

• årligen följa upp sjukdomar, medfödda defekter och förlossningssvårigheter.

• inte avla på djur som uppvisar defekter som är eller kan vara ärftliga.

• rekommendera djurägare att hålla den ras som har sitt uppkomstområde närmast deras geografiska område.

• bevara viktiga egenskaper och traditionell kunskap genom att så långt som möjligt använda och utfodra djuren på det sätt som format rasen.

• undvika ensidiga avelsmål och genom försiktig selektion slå vakt om rasens viktigaste egenskaper.

Uppföljning av avelsmålen

För att kontrollera tillståndet i rasen och säkerställa ett långsiktigt, hållbart in situ-bevarande följs avelsmålen upp genom att varje besättning lämnar en årlig rapport där förändringar i djurmaterialet såsom födda och döda djur rapporteras. Även uppgifter om dödsorsaker samt killningsförlopp, där eventuella komplikationer och medfödda defekter rapporteras. Dessutom innehåller rapporten frågor om hälsoläget i besättningen. Rapporten innehåller också en frivillig del med uppgifter om hållandesätt, utfodring och användning. Uppgifterna i rapporten används för att planera avelsarbetet och för att sammanställa årlig statistik, som publiceras i medlemstidningen.

Stamboken analyseras årligen för att följa upp founderrepresentation, ta fram inavelsberäkningar mm.

Avelsdjur

Som avelsdjur räknas djur vars härstamning kan följas till founder-djuren. Avelsdjur ska vara fria från medfödda defekter och inte uppvisa synliga tecken på inkorsning av annan ras. Djurägaren väljer ut sina avelsdjur och avgör själv hur de ska betäckas.

Föreningen kan förbjuda eller begränsa användningen av djur och avelsmaterial från dem om det äventyrar bevarandet eller den genetiska mångfalden inom rasen. Ex. om ett stambokfört djur senare visar sig ha korsningsinslag och avkomma efter detta eller djur som är kraftigt överanvända i avel.

Djur som visat sig nedärva letalanlag, defekter eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga beteende eller som med stor sannolikhet nedärver sådana anlag, defekter eller egenskaper ska tas ur avel. Djur som med stor sannolikhet nedärver disposition för hög frekvens konstaterade sjukdomsfall, förlossningssvårigheter eller dödlighet hos avkomma i samband med födsel ska inte användas i avel.

För att minimera korsningsrisken rekommenderar vi att man endast håller en getras i besättningen. Om misstanke om inkorsning föreligger, på grund av att flera raser hålls i besättningen eller att avkomman avviker kraftigt från rasbeskrivningen, krävs DNA-verifierad härstamning för att djuret ska kunna föras in i stamboken. Detta ombesörjs och bekostas av uppfödaren.

Stamboken

Stamboken (genbanksregistret) består av en avdelning. I den förs avelsdjur vars föräldrar samt far- och morföräldrar är införda i stamboken, undantaget founders där detta krav av naturliga skäl inte går att tillämpa eftersom uppgifter om föräldrar saknas. Avelsvärdering tillämpas ej.

Djur som förs in i stamboken ska vara identifierade genom märkning med SE-nummer och individnummer enligt SJVFS 2021:13. Ansökan om stambokföring görs av uppfödaren på särskild blankett där denne intygar att härstamningen och övriga uppgifter är korrekta.

I stamboken registreras djuren med ett unikt stamboksnummer (genbanksnummer) som består av födelsebesättningens nummer, födelseår och löpnummer, ett unikt namn med gårdsprefix samt djurets märknummer (SE+individnummer). Dessutom anges födelsedata, färg och eventuella andra kännetecken, uppfödare, ägare samt härstamningsuppgifter som kan följas hela vägen tillbaka till ursprungsdjuren (founders).

                                                                                                                      Föreningen Allmogegeten 2023-10-21